Vissa dagar vill man inte flytta

Vi har pratat ganska ingående om att flytta. Mycket för att vårt hus är över 70 år gammalt, kräver mycket arbete och ständigt bjuder på nya överraskningar. Vissa dagar vill man flytta mer än andra. I februari, när det är jättekallt ute och jättekallt inne och det känns som att vintern aldrig ska ta slut. Eller när det händer något oförutsett med huset. Men vid den här tiden på året, när trädgården står i full blom och vi kan sitta på glasverandan då känns beslutet att flytta ganska avlägset.

För några dagar sedan visade sig vår gata från sin allra bästa sida. Grannflickan Julia som är 7 år kom och hämtade upp Viktor, vår 5 åring. Sedan fortsatte de gatan ner på cykel och sparkcykel med hjälmar och reflexvästar för att hälsa på Oscar som har studsmatta, hur gulligt är inte det. Lite senare tittade Madde, min vän i ateljén in med massor av godsaker som blivit över efter en personalfest. Dagen efter kom hon med en hel hink med nästan överblommade vita pioner, kvinnan chefar på Blomsterlandet. Med lite förstärkning från trädgården blev de till överdådiga buketter. Dagar som den här med pratglada grannar och barn som leker och rasar från en trädgård och vidare till nästa då vill man inte flytta. Ögonblick att spara på och plocka fram när det blåser kallt.